Beskrivning

Fem tonåringar, inlåsta i ett rum, konfronterar varandra, förödmjukar varandra och deltar i en dominanslek som vi kan gissa att ingen kommer att komma oskadd ur.<p> Allt utspelar sig i en kall, dyster och ogästvänlig källare. Slitna mattor ligger utslängda på golvet. Råa betongväggar är fuktiga och mättade. Gamla bygglampor flimrar och kastar konstiga former på väggarna. Fem tonåringar kommer in. De är tafatta, deras ansikten målade vita, deras huvuden prydda med konstgjort svart hår. De ser ut som dockor eller marionetter, direkt tagna ur en mardröm. De är ett rockband. Ikväll har de kommit för att repetera.<br><br> Genom en kort och skarp text målar Violet upp ett kompromisslöst porträtt av den samtida ungdomstiden, med all dess ömhet, men också dess våld och grymhet. Dialogen är sparsam men alltid precis, som om varje ord, varje tystnad mellan orden, hade studerats, vägts och valts ut för att träffa målet – det vill säga, oftast, precis där smärtan ligger.</p>